Smålandstennisens ekonomiske strateg Roland Johansson kunde knappast valt en bättre plats för ett unikt möte inför sitt förbunds 50-årsfirande. I Möckelsnäs Herrgård, rena Linnébygden, utanför Älmhult med spegelblank insjö och vårgrönska in på knutarna samlades de fyra ordförandena i världens främsta tennisdistrikt.
Bengt Axelsson, 85, var pionjären som snackade minnen i timmar med sina drygt 20 år yngre efterträdare. Björn Waxegård och Göran Allgurin representerade storhetstiden- dagens förbundbas Ingemar Ingvarson framtid.
Redan
1903 bildades Jönköpings Lawntennisklubb och sex år senare blev tennisens
blev tennisens sektion i Smålands idrottsförbund. Men det var 1951 som Smålands
Tennisförbund bildades med Gösta Alfredsson, Jönköping, som ordförande och
under de första tio åren dominerade klubbarna i Tranås och Västervik. Birger
Folke, Tranås LTK och sedemera Davis Cup-kapten, var Smålands förste
storspelare.
Föga kunde förbundets andre ordförande Åke Kjellén ana vad som komma skulle
när han i tioårsskriften inleder med rubriken: ”Ett förbund på
frammarsch”.
Gentlemannen från Norrahammar, Bengt Axelsson, ordförande 1962-73, förde in
tennisen i den folkliga idrottsrörelsen. Under Bengts tid som bas ökade
klubbarna från 54 till 146.
Tillsammans med Bo Schelin, Mörbylånga, och ideellt arbetande kanslist,
etablerade de ett givande samarbete med Smålands Idrottsförbund och Svenska
Tennisförbundet.
- Det gällde att samarbeta både
uppåt och nedåt. Vi kartlade vilka orter i Småland där det inte fanns någon
tennis. Sedan åkte vi dit, erbjöd oss hjälpa till att bygga banor och berätta
hur de nystartade klubbarna skulle söka anslag. När det väl blev dags för
invigning fixade jag så att Jan-Erik Lundqvist, Ulf Schmidt och andra
storspelare hade uppvisningsmatch, berättar Bengt.
Gemyt och nybyggaranda präglade den tiden och i maj varje år invaderade ett
hundratals småländska tennismänniskor i husvagnar och tält Båstad. Här
hyrde man hela anläggningen för en stor samling i tio år.
Eksjösonen Björn Waxegård,
Hultsfred, var de bästa val som Bengt kunde tänka sig som efterträdare, både
som Smålandsbas och i svenskans styrelse. Under 20 år var de Bengt Axelsson
och Björn Waxegård som höll landsortens fana högt i förbundsledningen.
Björn Waxegård, ordförande 1973-88,
lade kraft vid utbildningen och såg till att de blev riktiga klubbar istället
för en tennisledare i många kommuner. Nationella storklubbar som Växjö TS,
mesta mästare i elitserien, och Vetlanda TK slog igenom.
- Småland var jämställt med hela
världen genom våra klubbars goda arbete, minns Björn. Småländska
storheten var att tennisen här var öppen för alla till skillnad från storstäderna.
Vi i Småland hade ett urval på tusen, medan kanske hundra fick samma chans i
Stockholm.
Småland tog genom världsettorna
Mats Wilander och Stefan Edberg Grand Slam 1988 och hade samma år 19 311 aktiva
spelare. Aldrig hade tennisen varit större i landskapet.
Bodaforssönerna Birger ”Bragd Biger”
Andersson och Per Hjertquist, Nässjösonen Håkan Zahr, Hyltebrukbröderna
Stefan och Hans Simonsson samt inflyttade Växjöspelaren Jan Gunnarsson nådde
Davis Cup. Där är Wilander från Växjö och Edberg från Västervik den
anrika cupens giganter.
- Inget kan slå ut vad 60-talisterna betydde för oss, menar Björn, som minns
ett år med kullen födda 1960. Det fanns då fyra tävlingar med SM-status och
Småland vann samtliga med fyra olika spelare:
Fredrik Rosengren, Per Hjertquist, Håkan Johansson och Hans Carlsson.
Göran Allgurin, Jönköping, ordförande 1988-92, var i högsta grad med om
storhetsperioden.
Göran halkade in på tennisbanan genom sönerna Henrik och Rickard, och hyllar
alla ideellt arbetande ledare i klubbarna.
- Vi lade vikt vid sportsligt uppträdande
hos våra spelare och det fick vi internationell uppskattning för, menar Göran.
- Jag ångrar absolut inte åren
som ordförande, men samtidigt hade jag en jobbig period. Många nyckelpersoner
i styrelsen byttes ut samtidigt och vi fick avyttra Smålandshallen i Vetlanda.
Nuvarande ordförande Ingemar Ingvarsson, Kalmar, står, sett till
tennismeriter, i viss särklass. Ingemar, med sex SM-guld och reserv i Davis
Cup-laget 1963, har som spelare mött alla den tidens stora. Ingemar basar för
ett 85-tal klubbar och 1990-talets stora profiler har varit Växjö trion Magnus
Larsson, Jonas Björkman och kaptenen Carl-Axel Hageskog samt Jönköpingsfostrade
Mikael Tillström.
-
Växjö TS, med samma ledargäng i snart 50 år, har betytt mycket, men
jag vill också berömma flera mindre klubbar som byggt egna hallar. Eller ser på
Stranda TK från Timmernabben, som har två inomhusbanor och två utomhusbanor,
och som med sina 570 medlemmar är distriktets tredje klubb. Här får ingen fem
öre i ersättning.
Ingemar Ingvarsson tror på en positiv
framtid. De stora småländska spelarna är en enorm kunskapsbank.
- De kommer att föra ut sitt
budskap och vidare tror jag satsningen på utbildningssidan, med Calle Hageskogs
Växjö som centrum, kommer att generera nya småländska storspelare.
På damsidan har det varit tunnare på spelare i landslaget och på de
internationella scenerna. Men namn som Bibbi Gulbrandsson och Ann Boström är båda
fostrade i Kalmar TK och det har funnits gott om tjejer i juniorlagen genom åren.
Självkritik är dock på sin plats och nog har Smålands tennisklubbar lagt
sitt bästa krut på att få fram bra killar. 23 november firar Småland sina 50
år i Kalmar, först spelar Stefan Edberg uppvisningsmatch mot Magnus Larsson
och sedan blir det baluns.
En baluns med garanterat många festliga minnen.
Sven Elofsson